Men det kunde ha slutat med att jag fått stanna hemma.
För i morse när jag kom till tågstationen så upptäckte jag att jag glömt mobilen hemma. Och därmed utan tågbiljett eftersom jag valt att få den på sms.
Tur i oturen sprang jag på en kollega på stationen och fick låna hennes mobil så jag kunde ringa maken. Han fick helt enkelt trycka plattan i botten och åka hem och hämta min mobil och sen leverera den till mig.
Man kan lugnt påstå att jag idag är extra glad över att alltid vara ute i god tid. Annars hade inte hans hjälteinsats hunnits med.
Nu ligger jag på hotellrummet och längtar hem.
4 kommentarer:
Phew!!!
Åh vilken tur i oturen!
Säger som Suzan... Phew... jag brukar vara ute i god tid men så god tid så att mobilen hunnit levereras till mig tror jag aldrig att jag varit!
Hör av dig någon gång när du är i huvudstaden så kan vi ta en minibloggträff :-)
Men hörrö! Nu har du väl hittat mobilen så att du tog dig hem så du kan blogga igen va- din blogg är ju det närmsta jag kommer motion nu för tiden vettu;-)
Skicka en kommentar