Det finns fortfarande rester av påskgodiset. Lite. För resten har vi slagits om. Nästan. Jag har ätit mest.
Och vet ni en sak, om man äter godis till middag en kväll och sen gymmar 6.30 morgonen efter med bara en kopp kaffe i magen så blir man spyfärdig och inte kan träna hela passet som man planerat. Det har jag testat åt er, så ni behöver inte göra detsamma.
Har återigen lärt mig om vad min kropp mår bra av, eller vad det inte mår bra av rättare sagt.
Nu gäller det bara att komma ur den onda spiralen. Socker är fanimig livsfarligt. Som knark.
Laddar. Motiverar. Peppar.
Mig själv.
Jag kan. Om jag vill.
5 kommentarer:
Ja, du kan!! Du behöver bara inse att du verkligen vill också.
När du väl är ur spiralen ... den känslan!
Bra jobbat! Jag har mer och mer kommit på att jag behöver mindre av socker och snabba kolhydrater men det är fasen så svårt att ta sig ur.
Heja Dig Chrissan!!
Jaa Chrissan, du kan!
Håll ut och håll i.
Pepp!!
Absolut - DU KAN!!! Skickar en stor hög med pepp :)
Känner igen mig så väl!
Socker är verkligen som knark för mig också men det går att komma ifrån. Det måste det!
Skicka en kommentar